Lyckliga Max

Den lyckliga hunden som fick åka och träna på klubben och gå långpromenad på vallentunasjön var Max och han uppförde sig exemplariskt :)
Så klart ringrostig i lydnaden men med bättre fotgående än i höstas och lika glad i bollen som vanligt.

För promenaden hade jag letat fram sele och långt flexikoppel ifall han skulle vara för ouppmärksam på mig, men det var han inte så han fick mest springa lös och dirigeras av spåret när det kom skridskoåkare. Han har blivit riktigt duktig den lilla kelpie besten.

När jag kom hem var det Mios tur att få göra något roligt så jag tog med mig två apporter på promenaden och övade på visselsignalerna och dirigering. Hon har blivit ganska duktig men lyssnar fortfarande inte superbra utan förutsätter lite vad jag ska ge för order. Vid sidodirigeringarna när jag lagt en apport åt varje håll då måste jag få henne att titta ordentligt på mig innan jag skickar märkte jag, för annars springer hon bara till den hon har bestämt. Och stoppsignal bort från mig det fanns inte i Mios vokabulär men det har vi ju inte heller tränat på innan så inte så konstigt. Men när jag ropade stanna så reagerade hon så det kan ju vara en plan att vissla och ropa tills hon kopplar ihop det. Kul i alla fall att hon var på hugget!