Usch vad jag tycker synd om Mio och Max, i en vecka har de bara traskat runt kvarteret morgon middag och kväll och resten av tiden sover de....Nu är det även hög tid att dra ner på maten, deras enda glädjekälla och avbrott i tristessen eftersom de börjar se lite väl runda ut.
Men imorgon hoppas jag att jag kan pallra mig iväg till tävlingslydnadskursen i Väsby i alla fall en stund, så vi får vara med på introduktionen Max och jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar